En stund senare tänker jag tillbaka på allt som sagts. Ord ekar fortfarande i mitt huvud. Som tiotusen stuttsbollar åker alla ord runt i huvdet och en efter en sorterar jag dom och känner att ord efter ord efter ord är sant. Fattar inte varför det jämt blir sånt helvete när jag vet att det är sant. Ja kanske inte vill inse det? Eller är jag för feg för att tänka tanken på att andra oxså tycker likadant?
Jag lever i en fejk värld, vad får alla ut på det hela med mig i bilden?


jag blir seriöst helt galen på sånt här.. vet varken ut el in längre.. snälla låt mig va bara..



ingen förstår ändå..