
Allt är bara i en ända stor jävla röra i mitt huvud just nu. Inget blir ju bättre utav heller att för varje dag som går blir jag bara mer och mer nervös och rädd över att det där ska komma tillbaka som var ett helvete för mig föra gången att bli av med. Men efter erfarenhet så tänker jag inte säga nått nästa gång. Hur dumt det än låter så vinner alla på det. Jag vinner mest på det eftersom jag vet hur det blev föra gången och det tänker jag aldrig i hela mitt liv mer utsätt mina nära för.. Då räcker det med att det bara jag själv, ensam som får slåss mot det. Känns mer rättvist eftersom de betyder så mkt för mig.
Men ingen skada är skäd än.. lyckligvis! och så vill jag gärna att det ska förbli. Känner mig lite bättre nu när jag har fått skriva av mig lite + att jag ska snart gå över till Li och ha nått att göra och tänka på annat.