vet ni hur det känns att bli total ignorerad av någon som man tycker om och ser upp till? Det vet jag. Man vet inte vad man ska säga, man vet inte vart man ska ta vägen, plusen börjar slå fortare och fortare, ens egna hjärtslag är allt man hör samtidigt som tårarna börjar ströma nerför ens kinder. Det börjar växa något stort och tungt i magen likt en stor sten som är omöjligt att få ut oavsett hur mycket man skriker av smärta eller låter tårarna flöda så försvinner den inte.

idag mår jag inte bra. vet inte om det är jag som är larvig men det är så jag känner ialf. jag kan inte rå för det, trodde jag var tuffare än såhär. Men tydligen inte.. Om det blir som jag tror det blir imorrn vet jag inte vad jag ska göra.